Dressyrträning för Evelina - ett "evighetspussel"l!

Idag var det träning för Evelina som stod på schemat. Tänkte att Ina kanske skulle vara lite trött efter gårdagens hoppass i 1h och 40 minuter, men icke. Hästen min har väldigt bra ork, kondition, styrka och framför allt vilja ;)

Vi började passet lite med det vi jobbade med förra gången (sluta och mjukhet på medellinjen et.c.) för att checka av hur läget var där. Jag har ju gjort vår "hemläxa" och tränat mycket på det som var svårt förra veckan, vilket resulterat till att denna övning gick väldigt mycket bättre redan från början.

Vi jobbade ganska mycket olika saker idag, allt från vanligt trav- och galopparbete till skolor, takt, förvänd och skrittpiruetter. Det sistnämnda fungerade mycket bra åt höger (tack vare att jag fått igenom högersidan så ypperligt bra numera), men i vänster märktes en tydlig svårighet med att flyta in bakdelen och trampa med höger bakben (ytterbak). Detta kom fram så tydligt, så när jag sedan skulle rida lite slutor längs medellinjen igen var det vääldigt jobbigt sa Ina att böja igenom och in med baken, så där har vi den nya hemläxan tills nästa träning :) Det är bra det här att man hittar nya svårigheter varje träning, jag jobbar mycket med att lösa svårigheten under de två veckor som går tills nästa träning är, det fungerar då mycket bättre till nästa träning och vi hittar då istället något nytt svårt att jobba med. Ett evighetspussel helt enkelt!

Ina jobbade mycket bra hela passet och hon har verkligen utvecklats massor under höstens jobbtillfällen!

Idag körde vi vår outfit efter "säsongen" ;) Visst är hon stiiiilig i rött =D !?!?!

Ordentligt hoppass!

Igår plockade jag, Jessica och Amanda fram massor av hinder och körde många olika övningar. Det var travbommar på volt, bom-oxer-bom på volt, dogleg med volt i mitten över cavaletti och till sist en serie med 2-studs - 5,5m - oxer - 5,5m - 2-studs:

Det första Ina gjorde var att totalt tvärnita på travbommarna när jag red fram... Varför? Inte en j***a aning... Tänkte att "jaha, en ny stoperiod, jippie", men efter rejäl övertalning så fick jag över henne över bommarna (studsandes) och till slut i lugn trav. Det var som att hon sa att "jaha, var det bara det här jag skulle göra!"  Vad trodde du att du skulle göra knäppa häst?? Efter denna lite bräckliga start gick hon som en klocka resten av passet och gjorde allt fantastiskt bra!!

När vi red dogleg-övningen så hade ena räcket en vattenmatta, och jag var lite nervös om hur Ina skulle reagera på den. Vi hade ju inte hoppat vattenmatta sedan mars 2012, alltså innan olyckan, och då hade vi jättemycket problem med den pga att Ina hade en sto-period då...

Så för att ge den bästa första-känslan så hakade vi på Bruno över detta hinder första språnget. Problemet blev bara att Ina var så glatt fokuserad på att hon fick galoppera och följa efter sin kompis att hon inte alls var med på att det kom ett hinder... Så det blev ett stopp, men det kändes som ett genuint förvånat stopp, så jag vände över och hakade på Teo istället och då var hon mer med på noterna och hoppade vattenmattan jättebra! Så även alla resterande gånger under passet! Mycket stolt över henne att hon klarade det och att hon även tyckte det var så roligt!

Även serien gick jättebra, var som att sitta på en speedad kanin med snabba ben mot slutet då hon trycker på så mycket i mitten ;)

Solen hälsade äntligen på igen!

Jätteduktig häst i vilket fall och set känns så roligt att ha kommit igång mer med hoppningen igen :)

1 januari flyttar vi!!

... till den STORA stalldelen på Eke! 

Vi har ju stått i Lilla stallet sedan vi flyttade in sista augusti 2012, men jag har länge velat byta stalldel till den stora pga att allt blir så mycket bekvämare och enklare! Nu kommer vi ha spolspiltan några meter från boxen, torkrummet är i samma del, större sadelkammare, större stallgång, öppning för huvudet i boxdörren, jag kommer kunna umgås mer med mina träningspolare osv.

Dessutom kommer Ina ÄNTLIGEN att få boxgrannar!! Som det är nu i Lilla stallet har hon ingen bredvid sig utan endast en häst framför sig i sin stalldel. Ina är ju en väldigt social och allmänt omtyckt tjej av andra hästar, så det blir såå bra med boxen i Stora stallet, då hon kommer  ha två hästar vägg i vägg varav den ena är Tonia som hon blev så bra kompis med i somras när vi gäst-bodde i Stora stallet. 

Och att alla mina fina vänner i Stora stallet säger saker som; "Åh, snart flyttar ni in, äntligen!!", gör så att jag längtar ännu mer 😊....

Dags igen...

Jag har känt mig rätt glad senaste dagarna som skön omväxling. Jag har kunnat rida massvis nu när knäet varit bra och Ina jobbar på OTROLIGT bra!! Hon är verkligen ett stort steg längre fram i mjukhetsstegen nu!

Jag har ju gått på en kur med starkare receptbelagd naproxen för att få bort den förmodade knäledsinflammationen och jag har mått jättebra hela denna tid! Men idag när det var första dagen utan tabletterna svarade knäet med sitt numera vanliga trumfkort att åter fyllas med vätska... Det ser ganska märkligt ut när man jämför skillnaden mellan knäna...

Jag önskade ju mig i och för sig ett nytt knä av Tomten, men jag tror han missuppfattade min önskan eftersom jag  fick ett av knäna dubbelt så stort istället :/

Idag kunde jag inte rida då det gör ganska ont i knäet nu i början då det fylls upp, men imorgon ska jag försöka jobba henne barbacka igen. Kommer ju dröja ett par dagar innan jag kan få hjälp med knäet pga juldagarna, men jag tänker inte det hindra Inas träning. Allt går bara man vill!

Nu är Inan snyggt nyfriserad till jul i alla fall ❤

Filmbevis :)!

Igår riggade jag upp min mobilkamera för att testa hur mycket pli jag har på Ina. Och man kan ju säga att hon klarade testet med bravu ;) !



Jag kan ju tillägga att eftersom hon stod så snällt helt lös så fortsatte jag testet med att fortsätta låta henne stå lös hela tiden som jag mockade. Hon rörde sig inte en centimeter!

Sådan mjuk och ridbar häst!

Något fantastiskt har hänt; min tredje "påfyllnad" i knäet som började i fredags har börjat gå tillbaka! Jag var jättesvullen och vätskefylld i knäet i fredags + lördags, men från igår söndag började jag känna mig lite mer rörlig igen och idag har det fortsatt gå åt rätt håll. Jag tror det är mina Naproxen-tabletter som lyckas ta bort "irritationen" som uppstått i leden. Hoppas, hoppas att det försvinner av sig självt så jag slipper tömma en gång till...

Jag var till och med så pass rörlig att jag kunde rida ett ordentligt pass i hoppsadeln idag! Dressyrsadeln måste ju lagas innan man kan använda den igen (sadel-doktorn kommer imorgon), annars hade det varit skönt med långa dressyrläder. Jag kände mig dock som en "nybörjare" i början av passet eftersom jag inte kan använda vänsterknäet/benet på vanligt vis, så jag blir mycket svagare generellt i min sits och faller fram mer än vanligt... Men ett träningspass blev det ändå!

Jag körde ett "töj- och lydnadspass" med Ina och hon var mjuk och elastisk som en avslappnad gummiboll. Just avslappnad är något hon verkligen blivit sedan jag fick igenom mjukheten i sidorna ordentligt. Detta jobbar jag med VARJE PASS, vilket verkligen börjar märkas av nu :)

Anette var snäll och hjälpte mig filma lite när jag travade av på slutet. Jag ville se om hon såg lika avslappnad och mjuk ut som hon känns och det gjorde hon :) Bortse från att jag sitter som en hösäck, det är som sagt knäet som gör att jag inte kan använda hela kroppen och muskelaturen till en normal sits och inverkan...

Jag hoppas att jag nu får vara i tillräckligt bra skick för att kunna rida ordentligt mer än någon enstaka gång i veckan! Och jag ska försöka få mycket träning på film för att kunna se när vi går framåt mer och mer :) 

Hon känns FANTASTISK min lilla häst! Om vi får vara hela nu så kommer denna träningsvinter bli jättebra!

Man FÅR köpa julklappar till sig själv :)

När jag var i Ullared i september stod jag och velade om jag skulle köpa samma Catago-skydd jag redan har, fast i brunt då (har ju brun hoppsadel och svart dressyrsadel) eftersom jag använder mina svarta JÄMT!!  Skulle alltså behöva två par för att kunna hinna tvätta mina svarta någon gång :P Jag valde dock att inte köpa dem, men nu i efterhand ångrade jag mig SÅÅ mycket när jag märkt hur mycket jag hade behövt dem...

Men nu åkte Ullis ned på en tripp till Ullared för att försöka hitta utrustning till sin fina Roffe i storlek Mammut (gick sådär....) och hon var så snäll och tog hem de bruna Catago-skydden till mig!! Endast ett par fanns kvar i storlek Full och nu är de miiina :D!!

Dessa skydd är helt fantastiska med perfekt passform, typ "pansar-skydd" runtom och så är de toksnygga samt passar till allt från dressyrträning till uteritt. 

Så ja, att köpa julklappar till sig själv är helt okej :)!

Äntligen tränat för Evelina igen!

I onsdags var vi alla krya igen! Och då var det träning som stod på schemat :) Ina började passet med att bli upprörd och förbannad då Elin och Aida hade ridit träningstiden innan oss och gick ur ridhuset när vi skulle börja. Ina hade då åsikter om att hennes BFF försvann och lämnade henne "ensam" kvar... Vi började övningen vi skulle jobba med i skritt pga att vi skulle ta det lugnt med mitt knä, men det var bra att vi började i skritt även av orsaken att Ina höll på att studsa runt som en idiot övningingen igenom. Jag skulle rida längs meddellinjen och sedan ena långsidan med stundtals sluta. Till slut började hon lugna ned sig i huvudet och kunde fokusera istället, tack!

Men i traven sedan var det lite jobbigt igen, men denna gång för att övningen var jobbig, och hon lyckades få till världens kospark vid ett tillfälle, SUCK, IBLAND ÄR DU SÅ HIMLA LAT HÄSTSKRÄLLE!! Det jag inte märkte då var att hennes krumsprång hade gjort så att hon "sprängt" ena sadelgjordsstroppen i sömmen under sadelkåpan. Himla tur att en "sadel-doktor" kommer ut till oss i veckan, då ska jag få detta lagat :)

Efter denna första lite vilda period av träningen så lugnade damen ned sig och utförde faktiskt resten av träningen på ett MYCKET bra sätt! Vi jobbade rätt länge med samma övning (slutan på meddellinjen) i alla gångarter. Flytta, rakställ med skänkel (utan att byta galopp även om Ina ville det..), flytta igen och så vidare. Hon blev extremt fin!! Jag red dessutom på träns idag vilket då kändes extra bra att hon blev så fin och lyssnade så bra!

Min nyrakade snygging!

På slutet jobbade vi även med slutorna diagonalt, rakformade igen, sedan tillbaka till slutan. I vänster varv gick detta galant, shit vilken skillnad det är nu med denna övning i och med att sidorna har jobbats så extremt mycket mjukare! I höger var det fortfarande lite svårare, så till slut fick Ina nästan "smyga" fram i långsam takt, men dock jämn takt, för att få till det rätt med bra böj. Men hellre det än att det blir bråk och taktmissar. Vi får öka tempot senare när hon är mer säker.

Både Evelina och jag märker vilken otrolig skillnad det är i Inas grund nu när jag fått till den jättefina mjukheten och böjbarheten i båda Inas sidor nu och det känns underbart att varje gång STARTA passet med en mjuk och följsam häst istället för att man måste jobba i 40 minuter innan man kan få henne någorlunda medgörlig i sidorna.

Outfit under träningen, min söta pink ladie!

Knä tömt och häst på G!

I fredags fick jag mitt knä tömt på vätska för andra gången. Jag kunde ju inte böja det alls och det var ju inte så konstigt med tanke på hur mycket vi fick ut ur ledsäcken. Första gången kom 10 ml ut och det var redan då svårt att gå och gjorde ont. Denna gång fick vi ut hela 47 ml!! Så det var en stor lättnad att få knäet tömt igen så man kan gå ordentligt och slippa ha ont :) 

Jag går nu på 2 veckors dosering med receptbelagd smärtstillande+antiinflammatoriska tabletter vid namn Naproxen som verkar ungefär som Metacam ;) Så nu hoppas jag att inflammationen i knäet ska bort bort bort så inte en tredje tömning behöver göras...

Ina är i vilket fall pigg och frisk och det är det viktigaste! Under tiden som jag varit "stelopererad" så har jag fått jättemycket hjälp av Sandra, Selma och Elin vilket har varit guld värt!

Nu håller jag på att försöka få till det där bra trimmandet med Ina igen som vi fick till innan hon fick såret och jag fick knäskadan. Samtidigt får jag inte belasta knäet för mycket så jag har ridit mycket barbacka och utan stigbyglar nu igen ett tag, och det är lite svårare att använda skänkelhjälpen lika effektivt som jag vill utan att belasta knäet för mycket. Så det får ta lite tid helt enkelt och jag får ha tålamod om att kanske inte fortsätta utveckligen lika fort som vi påbörjade för ett par veckor sedan.

Men i eftermiddag ska vi äntligen träna för Evelina igen, som jag har längtat!! Evelina har också varit skadad en längre period nu, så det har varit en himla sjukstuga :(

Så nu håller vi tummarna att vi äntligen ska kunna starta vinterträningen ordentligt!

VIP-kväll på Sporren

Jag är så himla nedstämd nu då mitt knä blivit värre igen, svullnaden och vätskan är tillbaka, och till och med ännu värre än sist :(! Har inte ens börjat träna igen, utan det kom utan förvarning. Det som var så härligt att få börja rida igen, och Ina som känns så fin, SUCK!! 

Som det är nu kan jag inte ens böja knäet 90 grader för att det är så svullet... Väntar på besked och råd från min läkare, så to be continued...

Idag har jag ändå fått bli lite glad då jag först hämtade ut ett paket från Posten; ett begagnat rosa Anna Scarpati-schabrak till hoppsadeln :D! 

Jag köpte det via annons på Hästnet och det är vårt nya tävlingsschabrak på hoppbanan och finschabrak på träningar :) Har sagt det förr; "begagnat är bra!!"

Sedan ikväll har vi UPK:are haft VIP-kväll på Sporren med 20%-rabatt på allt. Förutom broddar hittade jag några julklappar till mig själv:

Ridstrumpor, JW

Ludd-grimskaft

 Fluffig, vacker plastrong

Och till sist, hör och häpna, ett par mjukis-ridbyxor! Bästa uppfinningen i år?? Blir kort på de i sadeln sen när jag kan rida igen :)

Positiva vindar!

Nu börjar ordningen återställas sakta men säkert!

I lördags fick vi hämta hem min katt Kajsa från djursjukhuset. Hon hade haft blåskatarr och har fått mindre njurproblem. Hon kommer få äta specialfoder, men verkar nöjd även med det!

I måndags fick jag alltså träffa en läkare (eller det blev 2 läkare) och ÄNTLIGEN var det någon som fattade att jag hade så pass mycket vätska i knäet att jag hade ont och rörelseproblem, så de dränerade knäet, yes!! Det var nog den största spruta och kanyl (6 cm) jag någonsin sett och som kördes in i leden för att suga ut min "bassäng" runt vänsterknäet, men det var det värt! Att kunna gå, springa, träna och rida igen var ju belöningen :)

De sprutade även in kortison i leden och detta gav mig en biverkning i form av ordentlig hjärtklappning i 5 timmar på kvällen. Helt normal reaktion på kortison, men rätt obehaglig sådan :/

Jag har nu kunnat börja träna Ina på riktigt igen och idag kunde jag till och med rida dressyr/bommar med korta hoppläder, och ingen pain i knäet!! Så nu köör vi igen, precis där vi slutade innan vi båda skadade oss. 

Igår passade jag även på att klippa min extremt långhåriga häst. Det är sjukt vad mycket päls hon producerar! Fast hon började ju i och för sig i september *harkel*....

Nu är hon i vilket fall HELKLIPPT, woho, jag vågade ;) Ina är ju en fryslort utan dess like, så förra året halvklippte jag bara, men då försvann sista vinterpälsen vid midsommar... Eftersom jag har de absolut varmaste och bästa täckena till Ina kändes det ändå bra att helklippa då hon inte kommer kunna frysa :) jag lämnade pälsen på benen och huvudet, en polisong under magen samt en platta till sadeln. Så nu har jag en musblack häst istället för svart ;)

Pälsen blev en ny häst ;)

Nu ska jag jobba ett 16 timmarspass imorgon och ett 13 timmarspass på lördag, tjoho! #längtartillsöndag

Jobbar Ina från marken

När Ina blev frisk från sitt sår (vilade en vecka) så hade ju jag skadat mig i knäet och kunde då inte rasta av henne på ett sjysst sätt. Hon var ju såklart jätteglad och pigg när hon äntligen fick göra något vettigt igen och min lilla barbackatur i skritt och lite trav, som knäet klarade av, blev inte riktigt tillräcklig för hennes energi stackarn. Snäll var hon dock när jag satt på henne, inte så mycket som ett bus-skutt försökte hon med!

Men ridhuset var tomt, så jag tänkte att jag kunde ha henne lös i ridhuset så att hon skulle få sprätta av sig ordentligt på bra underlag. Jag trodde att hon skulle springa runt som en galning, så jag blev väldigt förvånad när hon helt frivilligt lade sig som på en stor longer-volt runt om mig utan att jag hade någon lina kopplad till henne. Så trots att hon var pigg, busig och jätteglad så var hon ändå så pass lydig att jag kunde jobba henne då hon lydde min röst i det mesta! Sån himla duktig tjej! Vi hade aldrig lös-longerat förr, men det är inget snack om att hon är lydig, uppfostrad och dessutom ser mig som sin ledare (som tur är, haha!)

Så... busig, men snäll!

En olycka kommer sällan ensam...

Jag skrev ju i tidigare inlägg att många jobbiga saker har hänt. Det märkliga är att när en sak går fel så verkar det som att allt går snett...

I lördags när jag kom ut till bilen så pryddes höger passagerardörr av detta:

Den är inte påkörd av en bil då den stod parkerad med högersidan längs en trottoar under natten, utan förmodligen har någon SPARKAT in i dörren!! Det är till och med ett skoavtryck inne i bucklan! Vad är det för idioter som rör sig på gatorna egentligen som tycker det är "roligt" att förstöra andras ägodelar 😞 Fy sjutton för dem... Massa onödigt jobb, oro och kostnader.....!

Min fina älskade 12-åriga katt Kajsa kämpar just nu inlagd på Ultunas djursjukhus med eventuell urinvägsinfektion och njurproblem... Kämpa på gumman, imorgon ska du få komma hem ❤!

En POSITIV sak som kom fram idag var att jag fick hjälp och bokad akut läkartid hos min nya vårdcentral Ekeby Hälsocentrum. Jag kom dit med extrem kort varsel på dropin, men jag fick träffa en sköterska efter max 2 min bara! Fantastiskt!!

Tack vare att jag har så fantastiska människor runtom mig så har jag och får jag vila mitt överbelastade knä flera gånger förra veckan + denna vecka. Förra veckan hjälpte Elin mig med kort varsel att ta hand om Ina, idag ställde Selma upp och även motionerade henne och torsdag+hela helgen tar Sandra henne helt. TACK UNDERBARA BRUDAR, ni är bäst!!! ❤❤❤

Bloggen återuppstår...

Ja, vad ska man säga? Jag har ju då, som det kanske märkts, haft en paus med bloggandet. Det var inte någon "planerad" paus, men under senaste tiden har så väldigt många jobbiga saker hänt i mitt liv och runt omkring mig så att jag till och med tappade suget att skriva av mig här... Orken fanns inte kvar.

Men nu ska jag köra på en ny taktik, nämligen att återigen börja skriva. Det kanske inte hjälper så jättemycket med problemen, men jag börjar i alla fall sakna bloggen! Det kanske är som de säger; att ibland måste man vara ifrån något för att kunna längta tillbaka igen.

Jag ska försöka sammanfatta vad som hänt sedan jag slutade blogga.

Träningsveckan för Evelina- Vecka 44 red jag tre träningar för Evelina, under onsdagen, fredagen och lördagen. Det var tre fantastiska träningar där jag fick jobba som ett djur! Mer än Ina faktiskt haha. Planen var ju att totalt ändra Inas grundrörlighet då vi kommit fram till hur mycket mer hon kan röra sig och vara mycket mjukare. Ina har liksom lurat mig i de 4 år jag har ridit henne om hur mycket hon egentligen kan gå.... Jag ska göra ett eget inlägg om den träningsveckan, för det kommer krävas många ord för att beskriva den. Jag har även en jämförelse som jag tycker beskriver situationen bra.

Hopptävlingen 9 november- Jag hade ju anmält oss till en 90 cm Clear Round på Lurbo den 9 november. Ett roligt slut på tävlingsåret tänkte jag att ta ut Ina och hoppa en liten lätt bana, inga krav, bara skoj. Tanken var god, men verkligheten blev en annan då Ina såg ut så här på sitt bakben ovanför hasen när jag tog in henne under fredagen för att göra iordning henne inför tävlingen...:

Hon hade på något sätt lyckas slita bort en stor skinnslamsa från baksidan av bakbenet. Hur sjutton lyckas hon med alla dessa sår och skador??? Jag blev så himla ledsen när det här hände. Inte för att jag var orolig för såret direkt, då jag såg att såret var helt ytligt och allt kött var kvar. Jag har ju sett alla grader av sår efter förra årets händelse, så jag plåstrade om precis som jag gjorde med den tidigare sårskadan. Nej, det jag blev så ledsen över var att så fort vi kommer någonstans i utbildningen, då måste något hända... Det är som att någon bestämt sig för att vi inte ska få vara glada utan att det måste hända något...
Jag fick stryka mig från tävlingen och Ina gick med bandage i 4 dagar för att leran inte skulle komma in. Huden kom snabbt tillbaka och hon behövde bara vila en vecka.

Mina knän- Jag lyckades komma igång jättebra med min egna träning igen då jag hittat orken och motivationen till att gå iväg till gymmet efter jobb och häst. Förutom innebandyn och vanliga styrke/stabiliseringsträningen så har jag börjat med CrossFit-träning, eller "GRIT" som det heter på SATS, på måndagskvällarna och det är så sjukt roligt! Det är högintensiv intervallträning där man använder både step-bräda och en lös vikt i den hårt krävande träningen. Första gången kändes det som att jag skulle spy, så jobbigt var det!
Tyvärr tror jag att jag överansträngde mig tredje passet då jag cirka ett dygn senare hade fått som två stora vätskefyllda ballonger runt knäskålen... Detta var på mitt vänstra knä som normalt är så pass överrörligt och utdraget att jag kan böja knäet bakåt, men nu kunde jag inte böja det alls.

Svårt att få på bild hur vätskefyllt knäet är... Men guppet på sidan ska INTE vara där!

Jag sökte vård på Närakuten samma kväll, men de sa åt mig att äta smärtstillande och boka akuttid på min vårcentral dagen efter. Detta gjordes, men min läkare konstaterade bara att det var väldigt svullet, går ej att böja, punkt. Överdosera smärtstillande tabletter och sluta träna blev hennes uppmaning till mig. Om det inte blivit bättre efter en vecka skulle jag söka hjälp igen. Jaha, så jag har nu hoppat runt haltandes med ett orörligt knä i över en vecka och ingen skillnad i vätskemängden. Jag gick därför tillbaka igen till Närakuten där jag blev nekad uttömning en tredje gång då de ansåg att det var för lite vätska runt knäet för att det ska behöva göras. Vad ska man göra för att få vård i det här landet?? Ligga delad på mitten utanför ingången till sjukhuset??
Jag har nu fått nog och kommer ta det här vidare, förhoppningsvis får jag hjälp till slut, både med vätskan, men även generellt med mina knäproblem jag haft i 22 av mina 25 år i livet....

Sedan är det lite mer saker som hänt som jag kanske skriver om lite senare. Men nu är största fokus att få knäet vätskefritt och påbörja ett nytt försök till att få vård....

 

Hopptävling inbokat!

Yes! Vi kom med i hopptävlingen på Lurbo 9 november! En liten 90 cm CL, ut och ha lite roligt liksom :) Ibland lönar det sig att stå på reservplats i TDB!

Idag hoppade vi i ridhuset. Pigg och jätteglad häst! Ibland för glad då hon öser på och tar tag i bettet utan egen taxeringsförmåga... Det blev ett missförstånd på en oxer en gång och hon brakade igenom det helt och snubblade och höll på, så jag är glad åt min balans!! Efter det nojig en gång på just det hindret, men sedan inga problem. Ina hoppade bättre och bättre längre in i passet som gick. När hon inte hoppat ordentligt på länge blir hon ganska flack och hoppar rätt dåligt med ryggen stundtals, i alla fall om hindrena är för små, typ cavaletti.

Här är några skutt:

Få tillbaka axelmuskeln

Idag hade Sandra hand om Ina, så jag hann med massvis av ärende!

Efter storhandling på ICA i Gottsunda passade jag på att testa det relativt nyöppnade SATS som finns i det köpcentret. Det var så fint! Alla maskiner var så nya och fräscha + att det var så lite folk :) 

Detta var första riktiga styrkepasset där jag kunde använda lite tyngre vikter igen då mitt muskelfäste vid axeln börjat bli bättre äntligen efter den långvariga inflammation som härjat där... Det var en skön känsla att klara av att träna tyngre igen!

Jag håller även på med squats (knäböj) numera nästan varje dag och idag lade jag på en 15 kilos skivstång på axlarna och körde 70 stycken, så nu är benen ganska möra :) Knäna känns sådär vid denna övning, så jag gör den långsamt så kontrollen över vart knäna pekar finns kvar, annars belastas knäna helt fel och det börjar knaka + gör ont...

Men en sak har jag funderat på; Muskelanvändningen i lättridning, den är ju nästan likadan som in en squat! Man får ju lite hjälp av hästens fart för att ställa sig och sätta sig, men i övrigt blir det samma typ av övning. 

Så rider man mycket får man snygg rumpa ändå, eftersom rump/lårträning görs i lättridningen/lätta sitsen :)

Imorgon står hoppning och innebandy på schemat, tjoho! Älskar söndagar!!

Arbetet mot rörligare häst fortsätter

Jag har haft så otroligt mycket i veckan att jag inte haft tid att få skriva av mig i bloggen, men nu så!

Jag har jobbat på med min lilla häst för att hon ska bli mjukare i sidorna och lyssna korrekt på mina hjälper. Hon har nog börjat ta i mer, för hon har känts lite "lat" första delen av ridpassen. Hon kan säkert även ha lite träningsvärk efter att ha börjat använda så mycket nya muskler, för när hon blivit varm i kroppen har hon oftast kommit igång mycket bättre. 

Ikväll hade jag kvällsfodringen och det var så skönt att få åka hem efter jobbet och ta det lite lugnt några timmar innan stallet, då det som sagt varit en tajt vecka med lite sömn. 

Ina var en aning tjockare än normalt i bakbenen än frambenen och jag misstänkte att det var hennes "ler-svullnad". När leran kommer blir hon lättare mer tjock i benen av någon anledning, men hon är absolut inte halt eller dålig, det är bara cirkulationen i benen som är sämre. För att hjälpa igång cirkulationen masserade jag in liniment och sedan lindade bakbenen till ridpassen. Efter passet var benens tjocklek helt återställd igen, tänk vad lite blodcirkulation kan göra 👍

Vi har fått ny ridhusbotten och det är nu så himla ljust och fint där inne 😃!

Ina var lite motsträvig i början och det lite tyngre underlaget gjorde det inte lättare. Jag jobbade henne så lågt och djupt som det gick och efter cirka 15 minuters "kämpande" med att få hästen arbetsvillig så blev hon JÄTTEFIN!! Det gick även bra att flytta rumpan på volt vilket är den "svåra" övning vi gjort på träningen senast. Så riktigt genomriden och glad tjej blev resultatet av dagens jobb!

Min fina stjärna i vinsttäcket #beautifulmare

Imorgon får jag mig en vilodag faktiskt! På söndag har jag tänkt hoppa på morgonen med hjälp av Elin på backen. Vi står ju som reserver till Lurbos hopptävling nu, så vi måste komma i hoppform igen 😁

Strukit min reservplats

Nu har jag tagit mig en ordentlig funderare sedan onsdags-träningen och imorse bestämde jag mig för att ta bort oss från vår reservplats på Täby-tävlingen 26 oktober (som jag nu var tredje reserv på i båda klasserna!). Jag känner att om vi startar nu kommer det med största sannolikhet att gå dåligt eftersom vi är mitt inne i en ny utvecklingsfas. Vi satsar istället på att tokträna hela vintern och att få igenom Inas nya rörelse i kroppen som vi börjar få fram. Det var ett tufft beslut, men det känns förvånansvärt bra :)!

Måste ändå säga att det är rätt häftigt (eller knäppt?) att jag gått från reservplats 30 till 4 i båda klasserna! Det är liksom ett helt startfält som bytts ut. Så det behöver inte vara kört bara för att man hamnar på reservplats :)

Jag har ju varit både sjuk och skadad (ej helt bra än) men nu börjar jag känna att min kropp är på gång äntligen! I fredags innebandyträning, igår 7 km PW + lite utegym med min vän Elin och idag innebandyträning igen.

Utegymmet

Glad och frisk tjej i vackert höstväder!

Gamla Uppsala högar (fotat från högsta högen)

 Jag lyckades stuka båda fotlederna idag på träningen, men pga mina överrörliga leder så blir det väldigt lätt stukningar... Krävs inte mycket mer än att jag trampar lite snett så är det kört sen. Dock finns som tur är sporttejp! Några varv med tejpen och smärtan är borta :)!

Glömde nästan, nu har jag inte ätit socker på över en vecka! Sockerdetox är nödvändig ibland för att ställa hjärnan tillrätta...  Hoppas på att vecka 43 blir lika inspirerande till träning som denna vecka varit!

Aha-upplevelse på träningen

Igår tränade vi för Evelina igen (äntligen!). Ina har känts lite "lat" senaste dagarna vilket jag tror beror på pälssättningen. Ina har redan satt första delen av vinterpälsen, så hon kanske är lite öm i skinnet just nu.

Dagens matchning 

Jag tycker om Evelinas tänk då hon fokuserar mycket på att grunden måste sitta innan man kan få till svårare rörelser på ett bra sätt. Och det har alltid varit grunden som varit min och Inas akilleshäl under alla år. Trots att jag kämpat (och kämpar!) med hennes utbildning, som gått väldigt bra och fort framåt, så har damen alltid tyckt att basic-grejerna som halter, skrittjobb, mjukhet i sidorna, kvickt svarande för skänkeln och så vidare, varit rätt onödigt att hålla på med... Enligt Ina kan man lösa alla problem och ifrågasättningar med FART rakt fram. På den punkten har vi ju då alltid varit oense och vi är ju dessutom lika envisa båda två.

Ina är definitivt den bästa häst jag någonsin suttit på, och samtidigt den absolut svåraste! Gränsen mellan finess och total övertygelse är hårfin när man ska få denna dam att jobba ;) Många tror att Ina är ett "smör-åk", alltså en häst som går helt av sig självt bara för att hon är fin att titta på... Detta kan jag meddela är totalt fel. Som sagt, Ina är den svåraste häst jag suttit på, och då har jag äntrat ett par sadlar genom åren :) Om man nöjer sig med att ha en söt häst som jobbar på jättefint med bra takt och tryck på transportsträckor (som i LC och LB), ja då kan man kanske kalla henne för ett "smör-åk". Men när kraven kommer från mig om rörelser, förflyttningar, samlingar, ja då gäller det att ha tungan rätt i mun! Ina är extremt känslig och samtidigt extremt okänslig. Med det sista menar jag att hon verkligen är bra på att "slippa undan" de jobbiga delarna av arbetet och helt enkelt ibland väljer att inte lyssna alls på det jag ber om.

Tidigare har jag alltid jobbat med Inas takt, mjukhet och reaktion, men det var inte förrän igår som jag insåg hur mycket som hon faktiskt har lyckats komma undan under dessa 4 år vi har spenderat tillsammans... Vi ägnade alltså 40 minuter åt att försöka få henne att acceptera min flyttande skänkel (rumpan in och ut) på en stor volt med innerställning... Man kan kalla det för giganternas kamp då damen blev så förbannad och VÄGRADE ge med sig, hon kunde INTE ställa inåt och böja sig med flyttande bakdel samtidigt. En sak i taget gick okej, men inte båda samtidigt. Ibland kom små ljusglimtar i vänstervarvet (som var det absolut svåraste), men jag fick ändå inte helt igenom henne där. Hon vägrade ge sig. Efter att vi bytt ett par gånger till högervarvet blev hon faktiskt riktigt fin där och gav med sig riktigt bra. Och när hon gjorde det, HERREGUD vad hon rörde sig! Hela hästen bara dansade fram utan minsta störning i kroppen eller takten. Det var som att dansa på små moln och jag kunde bara njuta när hon hade släppt efter och gett med sig så där mycket. Evelinas kommentar var att "nu har vi kommit 75% i högervarvet och 2% i vänstervarvet" och det stämde verkligen! Så nu blir det "No more Mr. nice guy", utan jag ska sjutton i mig få igenom båda varven till 100% och ja, då kommer allt verkligen att falla på plats och bli minst 3 gånger bättre än tidigare. Allt kommer bli så lätt när jag väl har fått igenom det här, jag känner det redan nu då det var sådan gigantisk skillnad på hennes rörelse i kroppen.

Ganska pigg efter träningen trots allt motkämpande ;)

 

I och med denna aha-upplevelse är jag inte säker på längre att jag faktiskt vill tävla den 26 oktober om jag skulle få en plats... Nu vill jag bara träna hela vintern och få till den här låsningen i kropp och huvud på Ina så att vi sedan till våren ska kunna dansa fram på banorna.

Det känns härligt att ha Evelinas tänk och stöd som support i det här. Hon vill verkligen att vi ska komma så mycket längre än MsvB och tydligen har vi stor potential till det, vilket såklart är jätteroligt att höra!

Så nu blir det heltidsträning av Inas accepterande av min flyttande skänkel och att hon ska komma igenom kroppen till 100%. Det ska bli bra det här :)!

Barbacka-bus!

Ja, vad säger man, ibland måste även ett dressyrekipage få ha lite roligt ;) Efter fotograferingen tog vi en vända genom ridhuset då det stod lite småhinder där inne. Jag hade aldrig hoppat Ina i gimma och grimskaft och jag blev jättesugen på att "mys-rida" lite :)

Den duktiga hästen gjorde sitt jobb som vanligt på allra bästa sätt! Och det bästa (förutom att hon var duktig så klart) var att Ina skummade för fullt i munnen- trots att hon inte hade något bett i munnen. Så, det är inte bettet som gör det ;)



Hoppning utan sadel och träns from EmilieOnina on Vimeo.

Barbackabus utan träns 131013 from EmilieOnina on Vimeo.
Hoppning i grimma from EmilieOnina on Vimeo.

Fotografering i höstsolen

Imorse tog jag och Elin ut våra prinsessor för att försöka få lite fina profilbilder på dem. Den gula höstsolen med vackra lövfärger som bakgrund gör att man kan få till riktigt fina bilder!

Både Ina och Aida tyckte det där med fotomodellande var rätt trist så det var inte lätt att få dem i "fotogenique"-skick ;) Men några bilder blev det ändå!

 

Nya påsar på G :)

Det är som att tillverkarna läser av färgkoderna direkt från min hjärna!

Kom igen nu!!

Det är otroligt vad dåligt det är med tävlingar nu! Inte bara på min nivå utan alla! Jag brukar tävla in i november, ibland december, men i år var det inte tätt med tävlingar på senhösten. Detta medför också att de få tävlingar som finns blir knökfulla på en gång och får extremt många reserver... Såg en LB-tävling i november i Vällingby; 54 respektive 64 reserver!! Det är SJUKT!

Själv har jag eventuellt en tävling kvar. Det är en regional dressyr i Täby den 26 oktober med klasserna MsvC:1 och MsvB:2. Jag missade anmälningsöppnandet med 1,5 timme (glömde ställa påminnelse) vilket medförde två reservplatsnummer efter 30.... Jag trodde det var kört men nu, med 2 veckor kvar, har mitt reservplatsnummer hoppat ner till 8 respektive 7! Så det finns hopp ;)

Såret återställt :)

Precis som jag trodde så var det ingen fara alls med det lilla såret jag hittade i måndags på insidan av vänster bakben. Det var ju aldrig riktigt "öppet" från början heller, utan det var massa päls över. Blåsprayen hade gjort sitt jobb då både sår och svullnad var borta- bra!

Jag och Ina tog en jättemysig "hösttur" med galoppjobb för att bygga vidare på konditionen. Glad och sammarbetsvillig häst, så mysigt! Det är fortfarande mycket torrt kvar att rida på på stigarna tack vare att det regnat så pass lite vilket är guld!

Så länge hösten är så här underbar behöver det inte komma snö på mycket länge tycker jag....

Nytt litet sår

Suck... Ett nytt litet sår på vänstra bakbenet... Vad gör hon med den skånken egentligen?? Verkade inte vara något allvarligt. Om det fortsätter så här måste jag ta på benskydd bak i hagen. Det var en liten svullnad vid såret men ingen värme eller något annat. Tvättat med vatten och sedan på med blåspray, bästa sårläknings-tillbehöret :)

Nu har jag fixat nya foderhinkar också. Passade på att köpa de i Ullared (8 kr/st!). Jag hade bokstäverna till "morgon", "E.m" och "kväll" (självhäftande), men alla bokstäverna till "Ina" har jag skurit ut själv på svart självhäftande papper. Blev väldigt nöjd :)!

Brittsommardagar under denna vecka också, hösten är fantastiskt vacker när löven ändrar färg och solen ligger på med sitt höstgula ljus...