Positiva vindar!

Nu börjar ordningen återställas sakta men säkert!

I lördags fick vi hämta hem min katt Kajsa från djursjukhuset. Hon hade haft blåskatarr och har fått mindre njurproblem. Hon kommer få äta specialfoder, men verkar nöjd även med det!

I måndags fick jag alltså träffa en läkare (eller det blev 2 läkare) och ÄNTLIGEN var det någon som fattade att jag hade så pass mycket vätska i knäet att jag hade ont och rörelseproblem, så de dränerade knäet, yes!! Det var nog den största spruta och kanyl (6 cm) jag någonsin sett och som kördes in i leden för att suga ut min "bassäng" runt vänsterknäet, men det var det värt! Att kunna gå, springa, träna och rida igen var ju belöningen :)

De sprutade även in kortison i leden och detta gav mig en biverkning i form av ordentlig hjärtklappning i 5 timmar på kvällen. Helt normal reaktion på kortison, men rätt obehaglig sådan :/

Jag har nu kunnat börja träna Ina på riktigt igen och idag kunde jag till och med rida dressyr/bommar med korta hoppläder, och ingen pain i knäet!! Så nu köör vi igen, precis där vi slutade innan vi båda skadade oss. 

Igår passade jag även på att klippa min extremt långhåriga häst. Det är sjukt vad mycket päls hon producerar! Fast hon började ju i och för sig i september *harkel*....

Nu är hon i vilket fall HELKLIPPT, woho, jag vågade ;) Ina är ju en fryslort utan dess like, så förra året halvklippte jag bara, men då försvann sista vinterpälsen vid midsommar... Eftersom jag har de absolut varmaste och bästa täckena till Ina kändes det ändå bra att helklippa då hon inte kommer kunna frysa :) jag lämnade pälsen på benen och huvudet, en polisong under magen samt en platta till sadeln. Så nu har jag en musblack häst istället för svart ;)

Pälsen blev en ny häst ;)

Nu ska jag jobba ett 16 timmarspass imorgon och ett 13 timmarspass på lördag, tjoho! #längtartillsöndag

Jobbar Ina från marken

När Ina blev frisk från sitt sår (vilade en vecka) så hade ju jag skadat mig i knäet och kunde då inte rasta av henne på ett sjysst sätt. Hon var ju såklart jätteglad och pigg när hon äntligen fick göra något vettigt igen och min lilla barbackatur i skritt och lite trav, som knäet klarade av, blev inte riktigt tillräcklig för hennes energi stackarn. Snäll var hon dock när jag satt på henne, inte så mycket som ett bus-skutt försökte hon med!

Men ridhuset var tomt, så jag tänkte att jag kunde ha henne lös i ridhuset så att hon skulle få sprätta av sig ordentligt på bra underlag. Jag trodde att hon skulle springa runt som en galning, så jag blev väldigt förvånad när hon helt frivilligt lade sig som på en stor longer-volt runt om mig utan att jag hade någon lina kopplad till henne. Så trots att hon var pigg, busig och jätteglad så var hon ändå så pass lydig att jag kunde jobba henne då hon lydde min röst i det mesta! Sån himla duktig tjej! Vi hade aldrig lös-longerat förr, men det är inget snack om att hon är lydig, uppfostrad och dessutom ser mig som sin ledare (som tur är, haha!)

Så... busig, men snäll!

En olycka kommer sällan ensam...

Jag skrev ju i tidigare inlägg att många jobbiga saker har hänt. Det märkliga är att när en sak går fel så verkar det som att allt går snett...

I lördags när jag kom ut till bilen så pryddes höger passagerardörr av detta:

Den är inte påkörd av en bil då den stod parkerad med högersidan längs en trottoar under natten, utan förmodligen har någon SPARKAT in i dörren!! Det är till och med ett skoavtryck inne i bucklan! Vad är det för idioter som rör sig på gatorna egentligen som tycker det är "roligt" att förstöra andras ägodelar 😞 Fy sjutton för dem... Massa onödigt jobb, oro och kostnader.....!

Min fina älskade 12-åriga katt Kajsa kämpar just nu inlagd på Ultunas djursjukhus med eventuell urinvägsinfektion och njurproblem... Kämpa på gumman, imorgon ska du få komma hem ❤!

En POSITIV sak som kom fram idag var att jag fick hjälp och bokad akut läkartid hos min nya vårdcentral Ekeby Hälsocentrum. Jag kom dit med extrem kort varsel på dropin, men jag fick träffa en sköterska efter max 2 min bara! Fantastiskt!!

Tack vare att jag har så fantastiska människor runtom mig så har jag och får jag vila mitt överbelastade knä flera gånger förra veckan + denna vecka. Förra veckan hjälpte Elin mig med kort varsel att ta hand om Ina, idag ställde Selma upp och även motionerade henne och torsdag+hela helgen tar Sandra henne helt. TACK UNDERBARA BRUDAR, ni är bäst!!! ❤❤❤

Bloggen återuppstår...

Ja, vad ska man säga? Jag har ju då, som det kanske märkts, haft en paus med bloggandet. Det var inte någon "planerad" paus, men under senaste tiden har så väldigt många jobbiga saker hänt i mitt liv och runt omkring mig så att jag till och med tappade suget att skriva av mig här... Orken fanns inte kvar.

Men nu ska jag köra på en ny taktik, nämligen att återigen börja skriva. Det kanske inte hjälper så jättemycket med problemen, men jag börjar i alla fall sakna bloggen! Det kanske är som de säger; att ibland måste man vara ifrån något för att kunna längta tillbaka igen.

Jag ska försöka sammanfatta vad som hänt sedan jag slutade blogga.

Träningsveckan för Evelina- Vecka 44 red jag tre träningar för Evelina, under onsdagen, fredagen och lördagen. Det var tre fantastiska träningar där jag fick jobba som ett djur! Mer än Ina faktiskt haha. Planen var ju att totalt ändra Inas grundrörlighet då vi kommit fram till hur mycket mer hon kan röra sig och vara mycket mjukare. Ina har liksom lurat mig i de 4 år jag har ridit henne om hur mycket hon egentligen kan gå.... Jag ska göra ett eget inlägg om den träningsveckan, för det kommer krävas många ord för att beskriva den. Jag har även en jämförelse som jag tycker beskriver situationen bra.

Hopptävlingen 9 november- Jag hade ju anmält oss till en 90 cm Clear Round på Lurbo den 9 november. Ett roligt slut på tävlingsåret tänkte jag att ta ut Ina och hoppa en liten lätt bana, inga krav, bara skoj. Tanken var god, men verkligheten blev en annan då Ina såg ut så här på sitt bakben ovanför hasen när jag tog in henne under fredagen för att göra iordning henne inför tävlingen...:

Hon hade på något sätt lyckas slita bort en stor skinnslamsa från baksidan av bakbenet. Hur sjutton lyckas hon med alla dessa sår och skador??? Jag blev så himla ledsen när det här hände. Inte för att jag var orolig för såret direkt, då jag såg att såret var helt ytligt och allt kött var kvar. Jag har ju sett alla grader av sår efter förra årets händelse, så jag plåstrade om precis som jag gjorde med den tidigare sårskadan. Nej, det jag blev så ledsen över var att så fort vi kommer någonstans i utbildningen, då måste något hända... Det är som att någon bestämt sig för att vi inte ska få vara glada utan att det måste hända något...
Jag fick stryka mig från tävlingen och Ina gick med bandage i 4 dagar för att leran inte skulle komma in. Huden kom snabbt tillbaka och hon behövde bara vila en vecka.

Mina knän- Jag lyckades komma igång jättebra med min egna träning igen då jag hittat orken och motivationen till att gå iväg till gymmet efter jobb och häst. Förutom innebandyn och vanliga styrke/stabiliseringsträningen så har jag börjat med CrossFit-träning, eller "GRIT" som det heter på SATS, på måndagskvällarna och det är så sjukt roligt! Det är högintensiv intervallträning där man använder både step-bräda och en lös vikt i den hårt krävande träningen. Första gången kändes det som att jag skulle spy, så jobbigt var det!
Tyvärr tror jag att jag överansträngde mig tredje passet då jag cirka ett dygn senare hade fått som två stora vätskefyllda ballonger runt knäskålen... Detta var på mitt vänstra knä som normalt är så pass överrörligt och utdraget att jag kan böja knäet bakåt, men nu kunde jag inte böja det alls.

Svårt att få på bild hur vätskefyllt knäet är... Men guppet på sidan ska INTE vara där!

Jag sökte vård på Närakuten samma kväll, men de sa åt mig att äta smärtstillande och boka akuttid på min vårcentral dagen efter. Detta gjordes, men min läkare konstaterade bara att det var väldigt svullet, går ej att böja, punkt. Överdosera smärtstillande tabletter och sluta träna blev hennes uppmaning till mig. Om det inte blivit bättre efter en vecka skulle jag söka hjälp igen. Jaha, så jag har nu hoppat runt haltandes med ett orörligt knä i över en vecka och ingen skillnad i vätskemängden. Jag gick därför tillbaka igen till Närakuten där jag blev nekad uttömning en tredje gång då de ansåg att det var för lite vätska runt knäet för att det ska behöva göras. Vad ska man göra för att få vård i det här landet?? Ligga delad på mitten utanför ingången till sjukhuset??
Jag har nu fått nog och kommer ta det här vidare, förhoppningsvis får jag hjälp till slut, både med vätskan, men även generellt med mina knäproblem jag haft i 22 av mina 25 år i livet....

Sedan är det lite mer saker som hänt som jag kanske skriver om lite senare. Men nu är största fokus att få knäet vätskefritt och påbörja ett nytt försök till att få vård....