Vi ska debutera MsvB:5!

Ja, vad ska man säga? Med lite skräckblandad förtjusning ska jag och Ina debutera MsvB:5 i april. Jag kan tänka mig att om jag skulle ställa frågan öppet utåt om "folk" tycker att vi är tillräckligt bra för att starta MsvB:5 så skulle vi förmodligen få till svar att "5:an ska man inte rida förrän serien sitter perfekt varje gång på träning" och "ni har ju inte ens ridit på godkänd % (62%) i MsvB:4"... Lite sådan kritik har jag ju faktiskt tänkt på själv också och det tog många turer i tänkar-gropen innan jag bestämde mig för att vi var redo att testa på en MsvB:5-start. Här är några av de punkter som gör att jag vill testa oss i den klassen:

• Även om vi inte genomförde perfekta MsvB-starter förra året så har Ina nu utvecklats ENORMT mycket under vinterträningen (som faktiskt har varat under hela 6 månader = ett halvår!) Mycket kan hända på ett halvår.
• Ett av mina mål denna vårtermin är att rida över 62% i MsvB:4 och eller MsvB:5 två gånger, så att få en MsvB:5-start i början av tävlingsterminen är jättebra eftersom jag då har något att jämföra med i kommande starter. På det sättet har jag alltså en ritt (och protokoll) att utgå från och kan enklare se om vi förbättrat oss och utvecklats.
• Ett av målen (förhoppningsvis kan jag sätta det till hösten) är att kvala till och starta i MsvA. I MsvA höjs kraven minst två snäpp mot MsvB generellt och bland annat bytesserier ingår där. Så om jag skulle kvala till MsvA genom att rida två MsvB:4-starter (där INTE bytesserier ingår) över 62% så känner jag att vi absolut inte skulle vara redo för en MsvA-start då det är ett gigantiskt kliv från 4:an! Har man däremot lyckats få till bra ritter i 5:an så har man i alla fall ett kvitto på att man är redo att gå vidare till nästa svårighetsgrad.
• Bytesserien som är det svåraste i 5:an är en punkt i programmet! Alla har vi nog mer än en gång fått misstag i en koeff-punkt i ett dressyrprogram och värre än så är det ju faktiskt inte.
• MsvB:5 är ett riktigt innehållsrikt och roligt program där väldigt många övningar ingår som Ina har utvecklats så mycket i under vintern, bland annat galoppslutor med byten vid väggen, förvänd till byte, skrittpiruetter och serien såklart. Man kan inte bara rida allt hemma, man måste ut och testa på alla svårigheter på tävlingsbanan också då det sällan går lika "enkelt" där...
• ALL RUTIN ÄR BRA RUTIN!! Man dör faktiskt inte av att få en sämre % någon gång ibland.
• Sist men inte minst; Ina och jag har faktiskt KVALAT in oss på MsvB-nivå (vid många fler tillfällen än två) och vi startar MsvB:5 på samma villkor som alla andra. Om vi vill komma upp i klasserna kan vi inte stå och stampa på samma punkt i flera år, det finns det inte tid till. Så så länge vi fortsätter att utvecklas kommer jag fortsätta sträva mot nya högre mål och högre klasser.

Igår på kvällen testade jag att rida igenom lite programdelar ur MsvB:5 för att känna på de exakta övningarna, och det kändes riktigt bra! Absolut inte perfekt, men en mycket bra början som det går att bygga vidare på. Här kommer några korta filmer på övningarna (förlåt för dålig inzooming, det är svårt att filma sig själv när man rider........).

Som Eric Lette sa idag på dressyr-clinicen; "Det gäller att leka fram det svåra."

- so true!

Hittat min drömfrack...

Självklart siktar jag på att jag och Ina ska klättra i klasserna i framtiden och alltså inte bara "nöja oss" med att ha kommit till MsvB. Jag menar, när jag började rida Ina visste hon att tygeln betydde stopp och sväng, skänkeln betydde fram, that's it ;) och nu tävlar vi i MsvB!!

Än så länge vet jag inte när en MsvA-start kan bli aktuell rent tidsmässigt eftersom det beror på hur snabbt vi kvalar i B:4/B:5 och hur snabbt Ina fortsätter att utvecklas, men självklart har vi våra höga mål :)

Den dag vi startar MsvA ska vi definitivt tävla i frack som är tillåtet då. Jag vill ju såklart att fracken ska passa oss och jag tror jag nu hittat fracken med stort "F"!! Följande från Pikeur i Jerseymaterial (den längst ned till höger såklart) är den jag förälskat mig i:

En toksnygg frack med rosa detaljer, det är min framtida tävlingsoutfit det!! ❤

Film MsvC:2

Då var filmen klar! Jag hade ju tänkt att lägga in poängen i filmen som jag ofta gör, men tyvärr glömde jag protokollet hemma och hade inte med det vid film-fixandet :( Poängavdragen kom som sagt med de små taktmissarna som finns lite här och var i programmets flöde. Vi blev dock helt rätt bedömda enligt mig då domaren skrev kommentarer som beskrev precis det jag kände inne på banan också, sådant är ju ovanligt ;)


Idag (tisdag) hade Ina välförtjänt vila efter att direkt ha tränat för Evelina på måndagen. Nöjd tjej som gick runt i hagen och letade grästuvor.

Att aldrig ge upp...

Jag var så himla taggad för dagens tävling! Det är ändå något speciellt med årsdebuten ändå :) Jag hade noll förväntningar på någon typ av prestation med tanke på de dåliga förutsättningarna med att hästen vilat på grund av hovömhet och att vi då inte kunnat träna, så att åka idag var en ren chansning!

Dock tänkte jag att nu när både Ina och jag haft så väldigt mycket otur senaste månaderna så kunde det ju OMÖJLIGT hända något mer... Tänk så fel man kan ha..!

På morgonen när jag skulle köra till stallet lät det ett märkligt ljud efter ett par hundra meter. Jag förstod inte vad det var, men bilen ville inte ta i på tvåan ens, så jag körde in vid en gränd för att kolla och mycket riktigt; punktering!!

Under de 15 (!!) år vi har haft denna underbara bil har vi aldrig drabbats av punktering, och så händer det JUST IDAG!! Det blev för mycket, jag ville bara lägga mig ned i fosterställning och börja gråta kändes det som.

Normalt fixar jag däckbyte utan problem själv, men nu var jag i behov av lite stöd rent psykiskt + en större domkraft än den jag har i bilen, så min fina bästa pappa kom till min undsättning. Jag tog fram reservhjulet och förberedde allt tills han kom, så det gick fort att fixa. Så reservdäcket på och fortsättning mot stallet med en avstickare till macken för att fylla däcket med rätt mängd luft. Det hade ju legat där på lager i 15 år, så det hade ju pyst ut lite kan man ju säga (1,1 stod det på).

Tack vare att jag alltid har en rejält bred tidsplan (i detta fallet för att jag skulle hinna mocka och fixa allt innan vi åker iväg) så blev jag ändå  inte sen på grund av detta missöde, vilket kändes skönt. Att ändå ha kontroll över situationen trots stor försening i grundtidsplanen kändes lugnande, så jag lät mig inte påverkas av det mer än nödvändigt.

Väl på tävlingen blev vi "överfallna" av två stycken hagelstormar, så Ina och jag stod och kurade i transporten i väntan på att det skulle dra förbi. Men efter det gick faktiskt allt som det var tänkt. Ina kändes mycket fin på framridningen och inne på banan var hon mycket mer avslappnad än vad jag förväntat mig, hon har mognat min lilla tjej! Läktaren var ju ingen favorit när man var tvungen att jobba emot den i förvänd galopp på en liten båge, men jag lyckades hålla henne från att byta i båda varven, men lätt var det inte... Ett antal småmissar här och där i takten (någon i en skola, travökningarna osv.), men det var ju ganska väntat med tanke på att hon tryckte på med mycket energi men är ju inte i "top notch"-form efter endast 3 dagars ridning efter all vila från hovömheten. Så att vi presterade en MsvC:2 med BARA småmissar var ju helt fantastiskt och jag var såå nöjd och glad efteråt! Jag trodde dock att småmissarna skulle dra ner för mycket, så hoppades inte på en alltför hög poäng.

Så döm om min förvåning när det står "Emilie Wass- Onina, 64,5%" på poängtavlan, och vi hänger på placering :D!! Så med tanke på att vi jobbade som djur förra våren med att lyckas ta oss över 62% för att få kval, så har ju vår "lägstanivå" höjts avsevärt då vi nu får över 64% med dessa förutsättningar. Fina duktiga Ina!! Vi startade som nr 3 i klassen och vi låg på placering ända till näst sista ekipaget som petade ner oss, men oj oj oj så nöjd jag är ändå med vår prestation!

Film kommer måndag eller tisdag, så håll utkik!

Nu kör vi!

Ja vad ska man säga? Min häst är helt tillbaka igen! Jag har ridit henne i 3 dagar nu och hon har inte längre någon ömhet i hovarna. Idag när vi tränade så kändes hon inte det minsta "stel" i kroppen längre heller, så glad ❤

Jag red på kandaret och allt känns nu som vanligt igen; energin, takten, påskjutet. 

Det var en chansning att hon skulle hinna bli bra till imorgon och jag levde på hoppet kan man säga, men nu kör vi! För vi är ju anmälda till en MsvC:2 imorgon hos UVFK, så nu är det bara tuta och köra!

Det kommer förmodligen inte gå så bra, men årsdebuten behöver göras liksom ;) Ina kommer nog vara jätteglad, pigg och ganska tittig då hon inte tävlat sedan oktober, men jag ser denna tävlingsstart som ett träningstillfälle helt enkelt! Jag kommer inte försöka få fram de bästa travökningarna eller sätta press i skolorna, utan målet blir att ta sig igenom programmet med en lyhörd och så avslappnad häst det bara går :)

Nu är bruden nybadad och fin i alla fall! Blir kanske ett till bad av huvud och ben imorgon efter ett par timmar i hagen dock...

Vågar inte tro på det....!

Igår onsdag gick Ina mycket bättre, så jag gick och kollade henne i ridhuset där underlaget var mycket bättre än snökaoset utanför. Skritten bra, traven lite stel, men oj vilken skillnad det blivit!

Idag hade jag kvällsfodringen, så jag åkte ut till Ina på kvällen. Jag hade planerat att sitta på henne idag då man känner allra bäst när man sitter i sadeln om minsta ojämnhet finns i takten. Jag satte upp och kände att jag var spänd som en fiol... Det var ju ändå nu jag skulle känna om hon blivit bra eller inte. Så jag tog ett djupt andetag och bad henne börja skritta. Första stegen var lite korta kändes det som, men det var som att hon trodde att det skulle ömma i fötterna, men efter några sekunder började hon trampa på riktigt ordentligt i helt ren takt och helt avslappnat! Mycket nöjd var hon :)! Efter ett par varv i helt ren skritt vände jag lite bakdelsvändningar för att känna om hon trampade ojämnt i dem eftersom det verkligen blir vikt på inner framben i de vändningarna som blir avslöjande- ingen hälta!

Sedan kom det stora testet- en snabbare gångart... Jag bad henne börja trava försiktigt, och jag kunde känna på en gång att hon hade mjuk ren takt! Jag höll nog igen henne ganska mycket för jag var så nervös för att hon skulle börja hacka.... Vi skrittade lite igen och satte sedan åter igång i trav. Denna gången var det som att Ina kände sig mer självsäker och den helt vanliga "Ina-känslan" kom tillbaka med ärligt påskjut och egen motor i ren takt! När jag red henne dagen innan hon fick hovömheten så kändes hon ju lite loj, liksom att hon inte ville trycka på som hon brukar, så det var fantastiskt att få känna hennes egna energi från bakfötterna igen :)! Det gick så pass bra att jag även fattade galopp ett par gånger. Överlycklig häst kan man ju säga, som med glädjeenergi "små-bockade" lite med huvudet varje gång jag klappade om henne på halsen...

Ina gick alltså helt rent vilket är fantastiskt!! Nu har jag definitivt kunnat stryka hovböld från listan och om hon går lika bra och rent idag är hon definitivt helt frisk från hovömheten :)))

Bara att hålla tummarna....

Ina var mycket bättre under både lördag och söndag då hon bara var lite lite öm, knappt märkbart, och hon fick gå och ta det lugnt i hagen om dagarna. Men i måndags när jag kom till stallet på eftermiddagen och tog in henne, då plötsligt haltade hon mycket mer igen! Det jag tänkte på på en gång var att det då ändå var en hovböld där inne någonstans i hoven som rör sig och som då gör ont ibland... Det kändes ganska jobbigt eftersom jag var så säker på innan att hon skulle varit bra och ömfri under måndagen :(

Men idag, då hade det vänt igen! Ina gick mycket bättre och var dessutom väldigt pigg och glad! När hon ömmar och haltar, då ser hon faktiskt lite "nere" ut, lite ledsen faktiskt, så nu var det stor skillnad. Hon tryckte på bra när jag gick med henne i stallgången och ute på gården.

Så under måndagen: blockhalt...

Tisdagen:



Så nu är det bara att hålla tummarna om att det fortfarande går åt det mindre ömma hållet även idag, för då lutar det mer åt att det "bara" är hovömhet som går över på ett par dagar i och med att hon nu även har heltäckande sulor som tar bort allt tryck från fötterna. *crossing my fingers*

Ett bakslag...

Igår kom ännu ett bakslag då Ina återigen var blockhalt på ena fram. Jag misstänkte ömhet/hovböld då hon haft det ganska många gånger nu och att hon varken var svullen eller varm MEN kunde inte gå då... Extra tråkigt eftersom vi skulle årsdebutera imorgon i en MsvB, men jag avanmälde oss igår vilket kändes så ledsamt :( Idag gick Ina MYCKET bättre redan på morgonen då jag tog ut henne i sjukhagen och vid 10 kom bästa Sara ut för att undersöka. Tryck med visitertången gav ingen reaktion, så heltäckande sulor med tjär-ifyllnad blev nästa steg. Hon traskade då på ännu bättre än innan, nästan helt hältfri! Lite öm fortfarande såklart, men stor skillnad mot gårdagen!! Så det är bara att konstatera; min lilla Ina har två extra känsliga prinsess-fötter, och minsta lilla felsteg på en liten sten kan göra henne blockhalt...

Men nu är hon iaf tillbaka i vanliga hagen igen (lycklig) med sulorna på och får läka bort ömheten i lugn och ro. Snälla hästen lilla, sluta ge mig hjärtinfarkter med att du plötsligt inte kan gå med ett ben.....! ❤

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Lite bilder från dagens pass

Ina har jobbat på så bra hela veckan, pigg och lyhörd! Idag när jag mockade märkte jag dock att det var den vanliga kissmängden i boxen igen, vilket betyder; brunsten är över! Självklart bra, men tyvärr medför det ett litet problem... Eftersom Ina gått på "brunst-energi" i ca två veckor nu så har hon varit falskt pigg kan man säga. Som att köpa en soffa på kredit, man äger den inte på riktigt ;) Så idag märkte jag på en gång att Ina kändes lite matt i kroppen. Ibland lite taktfel då hon inte hade något vanligt tryck under hovarna. Ett tag var jag lite rädd att hon kändes oren, så jag gick in i ridhuset där det är ännu bättre underlag för att känna på henne lite, men hon hade helt enkelt mycket mindre krut i kroppen än normalt. Dock tappar hon ju takten på en gång i travökningar när hon inte har energin igång, utan liksom släpar fötterna efter sig istället. Så det är ganska lätt att tro att hon känns oren vilket lätt skrämmer upp en när man sitter i sadeln! Förmodligen har hon nu totalt tömt sig på energi och är nu ganska trött i kroppen. I kombination med pälsbyte och varmt väder ger en trött häst.

I förrgår var vi ute och fräste på i galoppjobb på stigarna mellan ängarna och då var det minsann INGA problem med energin (inte heller dagen innan då hon tog i som attan på dressyrbanan) ;) Igår vilade hon och idag var hon alltså trötter i kroppen. Hur ska man göra när man vill förklara för sin häst att inte ta ut sig alldeles under brunstperioden?? Det blir så jobbigt för henne efteråt och jag tycker så synd om henne, för hon kämpar ju på så bra ändå.

Men i vilket fall, vi tog ett lugnt pass för att hon inte skulle överanstränga sig. Det var jättefint vårväder idag och Elin var i stallet samtidigt som mig, så hon var så snäll och hjälpte mig att få massa fina bilder på oss när vi tränade :) Här är några:

Nu är det nära...!

Nu börjar äntligen allvaret igen :) På söndag smäller det och det ska bli så roligt!! MsvB:2 i Heby blir vår årsdebut och jag är helt beredd på att Ina kommer vara jätteglad och PIGG! Så vi ska självklart göra vårt bästa, men första tävlingen för året brukar kunna gå lite hur som helst.


 Så nu blir det trim, trim, trim i veckan!

Våren är här!

Vilket fantastiskt väder Uppsala bjudit på idag!! Solen sken redan klockan 06:30 när jag kom till stallet för att släppa ut hästarna :)

Ina och jag tog oss sedan ett kortare dressyrpass barbacka på ridbanan i den varma solen. Hon gick väldigt bra och jag gav henne enkla uppgifter bara för att jobba och känna igenom henne. 

Tänk att min duktiga häst går lika avslappnat och hårt arbetande oavsett om jag har sadel på henne eller jobbar henne barbacka!

Trampträning med energisk häst!

Igår var det Evelina-träning, äntligen! Förra gången för två veckor sedan höll ju Ina på att komma tillbaka från sin sulömhet så vi missade ju den träningen....

Detta pass var Ina PIGG som en mört! Hon öste på utav bara 17! Tror det var brunsthormon-pigghet faktiskt då hon fokuserade på väldigt fel saker. Bland annat så började hon dryga sig varje gång vi passerade Evelina som satt insvept i vårt gröna täcke, det täcket som alltid hänger på sargkanten då vi tränar..... Till slut blev jag förbannad på Ina då hon verkligen inte fokuserade för 5 öre utan var i sin egna värld, återigen, stohormoner.... Men Evelina och jag bytte då taktik och tänkte då att hon skulle få ta vara på den där extrema överskottsenergin till jobbigt arbete istället, så vi började samla ihop traven på fyrkantspåret ner i passage- och piafftakt istället.

Det blev ett jättebra pass verkligen, för efter några minuter blev Ina så fokuserad på det jobbiga arbetet att hon heelt glömde bort att dryga sig :) Hon lade även in många riktigt ordentliga frustningar som tydde på att hon tyckte det var ruskigt jobbigt och att jag kom åt henne ordentligt.
Vi kämpade på med travtakten, samlade och längde ut lite igen och hon fick en jättefin takt generellt i traven av detta arbete! Vi lade in några diagonalökningar också där hon verkligen kom upp i jättefin "uppförsbacke" första halvan av sträckan, så ett stärkande och bra arbete med andra ord!

Tyckte Ina borde sett tröttare ut efter träningspassett....

Ina mår bra i alla fall :)

Jag har haft fortsatta problem med mina ryggmuskler nu under veckan tyvärr. Hoppas på att det snart lugnat ned sig!

Som tur är går det väldigt bra att rida i alla fall! Det är mycket värre att bara sitta, då gör det verkligen ont. Men att röra på musklerna och få dem varma, då känner jag knappt av smärtan alls, mest efteråt bara när ryggen är lite trött.

Jag har i vilket fall jobbat på med Ina under veckan och hon är brunstig just nu. Det är ingen superstor skillnad på henne då hon brunstar (förutom att hon plötsligt kan kissa på andra ställen än bara i boxen haha) då hon fortfarande är snäll och arbetsvillig. Men hon kan ju få lite fler bestämmande åsikter i vissa övningar och så kan hon bli jättepigg, men värre än så är det inte :)

Här är en kort filmsnutt som visar två starter på försök till bytesserier. Hon är verkligen duktig och jag försöker leka fram jobbet här som verkligen ger resultat!




Det har ju varit så fint för-vårväder nu och vår ridbana är så mysig att träna på nu! Vi jobbade ett jättebra pass i måndags i samband med att solen lyste på oss och höll på att gå ned, så vackert! Skolorna gjorde Ina så mjuka och fina, inga motstridigheter. Vi tränade även flera enkla byten samt galoppombyten på en "X-övning" över fyrkanten. Hon börjar verkligen förstå både att man inte kan dra sig fram i enkla bytena och att hon måste vara lugn i fötterna i högerbytet :)