söndag 28 september 2014

Division 1, andra omgången

Idag har andra omgången av Division 1 gått av stapeln. Detta gjordes i Håbo, och efter erfarenheten av deras nya framridningsbana i somras så tog jag beslutet att rida fram hemma i vårt egna ridhus. Den framridningsbana går inte att rida på!! Ina går nästan omkull i varje steg :( Men som tur är så har jag en flexibel häst!

Hon kändes fin hemma, så red fram cirka 20 minuter. Sedan in i stallet, ta av all  utrustning och på med täcke och transportskydd för att sedan bege oss mot Håbo. 


De hade faktiskt öppnat upp en den mindre "banan" som var hårdare i underlag, så vi kunde rida några varv på bana ändå som framridning på plats.
Inne i Håbos ridhus är Ina alltid lite spänd, vilket är förståeligt med tanke på att det är så mörkt. Men hon kändes ändå fin och ridbar förutom att spändheten tog bort bjudningen i traven. Som tur var så syntes det tydligen inte att jag fick sitta och "ponny-rida" henne genom hela travprogrammet, men det tar ju ändå bort schwunget och lättheten. Vi fick tyvärr en miss i andra förvända genom hörnet då Ina lade in ett (snyggt) byte, så jag fick skynda mig som 17 att fatta ny förvänd för att kunna visa bytet. Den delen blev ganska spänd såklart, men vi fixade det ändå. Vi fick sjyssta kommentarer av domaren som jag tyckte såg rätt saker med Ina och bedömde oss inte efter att Ina är mindre än de flesta andra hästarna i startfältet. Missen +  några orena byten pga spänning drog ner poängen som vanligt, men i övrigt var jag nöjd! Jag är dessutom fortfarande väldigt sjuk och hade i stort sett ingen ork alls, så att komma runt och fortfarande kunna andas var ju det största målet idag ;) Men det bästa i programmet var definitivt den ena skrittpiruetten som vi fick en 7,5:a på! Äntligen har det släppt i piruetterna!! Slutresultatet i MsvB:4an blev 60% vilket kändes helt godkänt för dagen :)


Alla vi i laget hade väldigt lika slutpoäng. Många erfarenheter rikare!

söndag 21 september 2014

Avanmält från en tävling....

I fredags så gjorde jag comeback på innebandyplan igen efter mer ryggproblem. Tyvärr hade jag lite otur och fick en jäkla smäll i vänster fot, fotled och knä efter att ha halkat på motståndares klubblad. Mitt superhårda knäskydd räddade knäet totalt, men jag fick ändå en ordentlig smäll vid kopplingen mellan knäet och smalbenet. Ett överben precis under knäet och foten kunde jag inte böja. Detta gjorde att det inte gick att använda vänsterskänkeln då jag varken kunde trampa ner foten i stigbygeln (jag fick stå på tå...) eller använda skänkeln alls. Eftersom mina leder är väldigt överrörliga skadar jag mig väldigt lätt, men ofta försvinner skadorna lika fort som de dyker upp så jag trodde att jag skulle hunnit bli bra till idag, men tyvärr inte. Så detta var första gången jag blivit tvungen att avanmäla mig från en tävling på grund av mig själv. Jag hoppas det blev sista gången! Vi skulle ha startat en MsvB:4 i Österfärnebo, utomhus. Men ja, det blir liite svårt med bara en högerskänkel, Ina kommer gå runt i cirklar ;)


Det är bara att ladda om till nästa tävling!

måndag 15 september 2014

En underbar helg i sommarstugan

I fredags körde jag tillsammans med Malin upp till min sommarstuga utanför Sundsvall med nya Passaten (lyxåk). Jag saknar både stugan och sommaren extremt mycket, så en sista weekend där uppe innan höstrusket och den långa vintern var väldigt härligt för själen! Då jag lever ett ganska stressigt och överinnehållsrikt liv så är sådana här helger som guldkorn för mig.
Vi körde från Uppsala till Sundsvall på sena fredagseftermiddagen efter att både jag och Malin jobbat klart för veckan. Vi stannade i Tönnebro och åt en god middag och när vi kom fram till stugan var det vääldigt mörkt. Jag är ju annars bara där på sommaren, och då går solen nästan aldrig ner, så det här var lite annorlunda.

Under lördagen sedan så åkte vi först till Equeen (favvo-hästaffären), en ordentlig vända i Birsta köpcentrum och till sist så åt vi en jättegod middag i Sundsvalls centrum. Strålande sol och 22 grader varmt, underbart höstväder! Vi hade även en lugn och soft kväll i TV-soffan i stugan med mån-uppgång över horisonten som fönsterutsikt.

Soluppgång klockan 4:45

Helt ok väder att luncha i!!

Middagen ovanför ån ❤

På söndagen åkte vi ut till mina smultronställen Galtström, Skatans fiskrökeri och även till fiskehamnen Lörudden. Så mysiga och härliga ställen! 




Vid 17-tiden rullade vi hem mot Uppsala igen, med ett underbart lugn inombords och den vackra havsutsikten kvar i minnet.

Ibland behöver man verkligen få komma iväg från den vanliga vardagen, om så endast över en helg så gör det en väldigt gott!

torsdag 11 september 2014

Bryt ihop och gå vidare

I en drömvärld skulle alla tävlingar och starter man genomför gå bra och man skulle kunna känna sig någorlunda nöjd, men eftersom vi lever i den verkliga världen så blir det tyvärr inte som man tänkt sig i varje start. DM-tävlingen blev en sådan start för mig.

Uppladdningen för denna tävling under veckan hade gått bra och på framridningen så kändes Ina fin men med ganska mycket motor. Lite åt det där hållet att hon gärna ville lägga tid och energi på att fokusera på läskiga saker runtomkring istället för att lugna ned tempot och trycket för att jobba och lyssna istället. Det blir en balansgång vid sådana tillfällen då hon inte får bli för trött inne på banan (som hon lätt blir när hon taggar upp sig på framridningen) men hon måste ju såklart ridas igenom och inte ha för mycket energi och tryck.

Vi kom in i ridhuset som är ganska ljust och öppet, ett bra ridhus alltså, och hon är inte alls särskilt spänd. Lite grann just vid läktarsidan drar hon på lite extra, men annars känns hon bra och redo. Vi startar programmet med travdelen och i början känns det okej. Men av någon anledning så blir hon bara spändare och spändare ju längre in i programmet vi kommer och jag får mindre och mindre kontakt med hennes huvud..... Hon blev så där okontaktbar som bara sto-Ina kan bli. Jag tror också att en del trötthet spelade in eftersom hon tryckt på så fasligt under framridningen, för jag fick bära henne genom hela programmet! Men från att galoppen startade, ja då hade Ina stängt av mig och mina hjälper helt så vi fick miss, på miss, på miss på miss. Det är inte det lättaste att prestera ett MsvB:5-program med okontaktbar och spänd häst... Jag kan sammanfatta vår prestation med att det enda som gick bra var de tre travökningar som programmet innehöll.

Vi fick den % vi skulle ha (alltså ej godkänd) då det var riktigt jäkla dåligt på ren svenska. Vi var ju anmälda till MsvC:1 direkt efter och många hade nog strukit sig i mitt läge. Men jag har nog aldrig reagerat på bakslag med att dra mig ur och ge upp, så jag blev snarare mer taggad än innan eftersom jag då skulle få en ny chans att ändra om Inas beteende och genomföra ett bättre program. Jag var faktiskt riktigt förbannad över hela situationen från första starten, på de otroligt onödiga anspänningarna som förstörde allt... Och enligt mig behöver man få bli arg ibland för att kunna gå vidare. Bryt ihop och kom igen är ofta bättre än att bita ihop och hålla allt inom sig.

Så Ina fick stå utan sadel och sova i skuggan i cirka 40 minuter innan det var dags att rida fram kort till nästa klass. Jag sa till henne att "Nu får du stå här och tänka igenom saker och ting".
Till andra klassen red jag fram cirka 10 minuter eftersom hon redan var framriden och helt mjuk i kroppen. Nu kändes hon lugnare på framridningen och mer med mig. Så fort vi kom in på banan så visade jag henne väldigt tydligt att det inte fanns en chans i världen att hon skulle kunna få ta kommandot även i denna klass. Min kära klubb- och lagkamrat Jenniemy sa till mig med ett leende efteråt att jag såg väldigt bestämd ut och nästan arg. Haha, yes, det var så jag kände det också med fokus till 220%. Det blev ingen smörridning där inte, utan jag fick kämpa för att varje steg skulle bli bra då jag inte litade på att hon skulle fortsätta "på min bana" om jag slappnade av för mycket. Ina var MYCKET mer med mig nu och vi presterade ett sådant jäkla bra program! Jag kände under rittens gång hur allt bara klaffade! Vi fick en miss, och det var sista galoppökningen på diagonalen, där lade Ina in ett snyggt rent byte efter ett språng in, så det vara bara att bryta av och fatta på nytt. Sådana missar får man räkna med att de kan inträffa under bytesinlärningen. Men i övrigt var jag så himla nöjd!! Både jag och de jag pratade med som såg oss trodde vi definitivt skulle få mellan 65-68% i alla fall, trots missen, SÅ bra kändes det och sådan känsla har jag väldigt sällan. Tyvärr fick poängutdelningen bli en besvikelse då vi tilldelades 62%. Detta är en kvalprocent, ja, men det var ett mycket lägre resultat mot vad jag förväntat mig efter den prestation som vi faktiskt gjorde. När jag kollade igenom poäng och kommentarer i protokollet framgick det mer än tydligt att domaren (som även dömde oss innan i MsvB:5 som gick så fasligt dåligt) hade bestämt sig för att behålla den uppfattning hon fick av oss från första kaos-klassen.... Enligt mig ska en domare inte titta på vad man gjort och presterat i tidigare starter utan ENDAST gå på vad de ser framför sig i programmet man visar upp just då och där. Jag fick även en halvotrevlig slutkommentar i protokollet som inte kändes så där upplyftande direkt, men den bekräftade även min teori om att hon inte kunde släppa bilden av oss som vi satte i klassen innan.

Vi slutade precis utanför placering rent resultatmässigt och denna gång var jag besviken på bedömningen, men hästen min fick högsta betyg och för mig var det det allra viktigaste! Vi kom dit, misslyckades, men lyckades vända helt och hållet på situtaionen på mindre än en timme och sätta en superritt, DET var jag stolt över. Och det kändes väldigt bra att få köra hem från tävlingen med en nöjd häst och en mycket bra känsla från den sista starten. Det gäller att prioritera vad man ska fokusera på här i livet :)

Här är några bilder från framridningen som min pappa tog på oss. Fin är hon, min lilla bodybuilder!










fredag 5 september 2014

Vi är "mitt i" bytesbefästningen

Min fina duktiga tjej! Vi har trimmat på ordentligt i veckan inför morgondagens DM. Veckan har sett ut så här:

Måndag - vila efter söndagens tävling
Tisdag - cantring + dressyrjobb på ängen
Onsdag - träning för Evelina
Torsdag - cantring på åkern
Fredag - dressyr i ridhuset
Lördag - MsvB:5 (DM) och MsvC:1 på Jälla

Härlig cantring i torsdags

Att lägga in varierad träning och träna i olika miljöer är A och O i mitt utbildande av hästar. Nu när jag inte har lika akut ont i ryggen längre (kan röra mig) så ska jag komma igång med hoppningen också. 

I onsdags tränade vi som sagt för Evelina och det var ett riktigt bra pass! Vi jobbade igenom sidan, satte tillbaka henne i galoppen, skolor, byten, förvänd osv. Ina blev riktigt riktigt fin och när jag skulle trava av henne kände jag bara hur takten liksom stämde, så jag satt kvar i sadeln och bara mjuknade på långsidan, Ina bara flöt fram i en perfekt ökad trav ❤

Träningssnygg!


Idag fredag var det genrep för morgondagens tävling. Eftersom MsvB:5 är det högsta vi tävlar just nu så har jag inga höga krav på resultat än så länge. Det är ett skitkul program att rida och det passar Ina bra egentligen eftersom det händer mycket och fort. Mitt största "problem" med Ina just nu är att hon har börjat komma så pass till ro med bytena att hon är så bytesinställd att det är jättesvårt i vissa lägen att få henne gå i lugn förvänd galopp.... I just MsvB:5 är det tvåjättesnäva förvända S-bågar som är väldigt svåra just nu. Men som sagt, vi tar det som det blir. 

Mina mål i MsvB:5 imorgon är:

•Avslappnad och ridbar häst
•Få till skrittpiruetterna
•Få till minst tre rena byten
•Ha roligt, det är för 17 DM vi startar!

Nästan direkt efter DM-klassen ska vi in igen och starta MsvC:1. Detta både för att passa på att rida en klass till, men framför allt; Ina måste gå in och genomföra en start UTAN byten, bara förvänd. Det blir en utmaning direkt efter en klass där vi gör 8 byten ;)

Nu ska jag springa programmen på köksmattan ett par gånger till och hänga upp min nytvättade utrustning på tork. Håll tummarna för oss imorgon! Kom gärna till Jälla och kolla in DM:et,ånga fina ekipage!

onsdag 3 september 2014

Vi laddar för vårt första DM!

Jag har haft som ett mål och liten "dröm" i livet att någon gång starta DM i dressyr. På lördag kommer både min och Inas DM-debut att äga rum äntligen!

Redan på min junior/YR-tid med Karin hade jag tankarna på DM, men på den tiden gick DM-klasserna mycket högre i svårighetsgrad; Juniorerna red MsvB och Seniorerna MsvA. Men på grund av att DM alltid fick oerhört få starter så gick de ned ett snäpp för ett par år sedan vilket verkligen fått snurr på anmälningarna. Det är ju så mycket roligare om det är fler än 3 stycken som fajtas om DM-medaljerna liksom....

I Uppland går DM numera i MsvC:2 för Juniorer och MsvB:5 för seniorer. Även om Ina och jag än så länge inte är "stabila" i MsvB:5 så ligger vi ändå på den nivån numera och har dessutom startat programmet två gånger med förbättrat resultat.

MsvB:5 är ett jätteroligt program att rida då det händer så otroligt mycket och det är ett ganska långt program. Många klurigheter där både häst och ryttare verkligen får tänka och samtidigt hålla tungan rätt i mun för att inte tappa bort sig. Enligt mig är det även ett program som man måste träna på för att förbättra. Det räcker alltså inte med att bara rida igenom det hemma utan för att förbättra sig behöver man starta det X antal gånger för att verkligen komma in i det. På det sättet är det även enklare att se om vi gör framsteg i programmet. Jag är ju inte rädd för att få lite sämre %, bara vi får träna ordentligt på programmet så är jag nöjd :) Även Ina behöver komma ut och träna på att gå sådana här svåra och täta program.

Helgens startlistor finns här!

Vi har som sagt startat det två gånger tidigare, i april i Tierp samt i juli i Dyltabruk under meetinget. Lite småmissar här och där, men jag är ändå väldigt nöjd med båda våra starter :) Här är Dylta-starten från i somras (jag hade räknefel i serien, I know...):

tisdag 2 september 2014

Fantastiskt pass på en fantastisk häst

Ja, rubriken sammanfattar bra! Igår hade Ina vila efter tävlingen och idag körde vi ett pass på ängen. Denna äng är gigantisk och vi har fått både kanten och en större yta kvar som de inte plöjt, bara för att vi ska ha att rida på!

Vi började med ett varv i trav + galopp och sedan samma väg tillbaka, häst framriden. Sedan jobbade jag både trav- och galoppövningar på den öppna ytan. Jag ville ha henne avspänd men med egen energi i bakkärran. Vi red galoppslutor, övergångar, vändningar och byten. Hon gjorde allt jättejättebra och på slutet gjorde hon ett superbyte åt höger! Klapp på halsen, stå upp i sadeln och galoppera av. Många frustningar från nöjd häst :) ❤


Idag testade jag min donut igen, jättelängesedan, och mitt hår hade växt en del... Det blev en jättebulle, haha!
Synd att jag inte kan ha donut på tävling, min JW-hjälm går ner för långt i nacken så det är nästan omöjligt... Men snyggt är det!



Division 1, omgång 1

I söndags var det första omgången av Division 1, och då även premiär för Ina i denna division! Vi var mycket taggade och hoppades på att kunna prestera så bra som möjligt, även om vi inte är helt säkra i MsvB:4 än.

Det var även premiär för nya underbara bilen att dra hästtransporten. Den gick helt fantastiskt bra, man bara flöt fram! Även Ina verkade trivas mycket bra då körningen blir snäppet ännu mindre "ryckigare" med en starkare motor i bilen.


Ina laddar i stallet.....

Tävlingen hölls på Segersta. De har verkligen en jättevacker och modern anläggning! Dock är jag väldigt besviken på själva tävlingsarrangemanget då det är väldigt tamt... Jag har tävlat där förr så jag vet att de gillar sina "tysta tävlingar" utan speaker, men när det är lagtävling, då tycker jag man borde vara TVUNGEN att ha en speaker! Det blir så extremt tyst och oengagerat när man inte får höra någonting i högtalarna, ingen uppdatering av lagställningen och så vidare. Man blir alltså tvungen att kolla allt i sin telefon via Equipe. Dessutom har de inget bemannat sekretariat, man bockar av sig på en startlista som ligger på ett bord och protokollet hämtas ur en låda på samma obemannade bord. De har även världens minsta parkering, men inte någon direkt parkeringsvakt heller. Den enda "funktionären" faktiskt som var märkbar, det var just domaren och skrivaren.

Ina är ju ett sto och ston kan ju komma på lite nya idéer när man minst anar det. Denna gång hade hon under två dagar innan tävlingen, börjat köra med sin gamla grej att vägra ställa igenom åt höger i trav + galopp. Hon får då som ett järnspett genom kroppen, hoppar och studsar och tycker jag är den värsta person på denna jord som kräver ställning åt höger.... Jag märkte av denna tendens lite grann på framridningen då hon tittade till lite i framridningridhuset, men i övrigt kändes hon ganska fin!

Tävlingen var på deras utebana för en gång skull, annars brukar det vara tvärtom. Denna utebana är inte vår favorit då det på den bortre kortsidan vid A porlar en ganska stor bäck, så pass stor att hästarna både ser och hör den väldigt bra. Jag kan ju säga att Ina inte är den enda häst som inte tycker om den här kortsidan... Jag var beredd redan från början att eventuellt inte ens komma i närheten av kortsidan, men jag lyckades få dit henne och hålla ihop programmet helt okej, dock med ganska spänd häst som tappat sin motor pga spänningen. I traven blev det kämpande från min sida och i galoppen blev det lite emot-kämpande från Inas sida, haha. Vi fick dock endast en miss, och det var första ökning-förvänd genom hörnet-byte kortsida. Ina hade ingen större lust att jobba mjukt i förvänd genom hörnet mot den där bäcken, så hon lyckades byta i fram i hörnet och sedan bytte hon ikapp med bak. Det borde dömts som för tidigt byte, men enligt domaren så blev det ett "ej visat byte".... Detta var ju mer än surt då det är koeff och vi fick 3:or på både förvänd och bytet.
Men, det som jag tycker är så bra med dressyren är att man ska ha chansen att kunna ta igen massa poäng genom att få mycket bra poäng på andra delar. Detta trodde jag att vi skulle göra på bl.a. travökningara (som var jättebra alla 3), enkla bytena, uppridningarna och så vidare. De punkter jag tyckte kändes riktigt jäkla bra, där fick vi ändå "mediokerpoäng", cirka 6-6,5p. Så vi lyckades inte ta igen vår miss pga detta vilket känns lite surt faktiskt. Slutsumman blev 58% vilket inte känns okej i dagsläget. Men men, jag var inte den enda som drabbades av denna mediokerpoäng-utdelning. Det kändes som att det var väldigt svårt att få mer än 6-6,5 p, förutom de som uppskattades väldigt mycket då dessa kördes upp i höjden i %. Jag kan sitta här och spekulera hur mycket jag vill utan att det blir någon skillnad, jag vet, men det är ändå lite märkligt.

Men man får faktiskt vara nöjd med hästen och prestationen, utan att man håller med domaren i poäng och kommentarer. Domaren skrev i alla fall som slutkläm; "Charmig häst som för dagen är genomgående spänd...".  Det höll jag med om, delvis i alla fall. Dagens höjdpunkt i protokollet var när vi lyckades charma till oss en 7:a på ett byte ;)

Vi var relativt jämna i laget och vi kom denna dag på en 3:e-plats.